 |
   |
|||
  Startsida  Historia Företaget Godstrafik Inlandståget Verkstad Säkerhet Inlandsbanan Våra tåg Press Kontakt Reseinformation |
|
Historia
Men "så kom där en dag genom gläntan på mon under eggande rop ett gäng med svängande yxor och blänkande don och de strövade ut på vår äng. Och solen den log och kysste vart glänsande instrument, och jäntornas ögon lyste och dörrarna stod på glänt. Och de röjde sig fram genom bråte och snår med armar av senor och märg, en rad utav stakar stod kvar i det spår som tog sikte på närmaste berg. Med undran vi alla tänkte att berget skall ändå stå pall men stålet i släggorna blänkte och berget skalv till för en knall. Och det var något nytt som sprang fram till vår by efter stakarnas långa rad, och det kom som en ton ifrån tidens gny med de svängande yxornas blad. Det var som om bygden ryste i aningens dallrande ton, Och solen den log och lyste i gläntan där borta på mon". Albert Viksten Inlandsbanan var ett gigantiskt arbete. De första tankarna på att binda ihop övre Norrland med Bohuslän presenterades av dåvarande generalstabchefen Axel Rappe som kom med förslaget 1894. Riksdagen fattade beslutet att bygga första länken. Året var 1907 och sträckan blev Östersund-Ulriksfors, 125 km. 1911 var man mogen för nästa etapp, Ulriksfors-Volgsjön, eller Vilhelmina som platsen heter idag. 1912 gav man klartecken till sträckan Sveg-Brunflo. 1917 beslutades att bygga sträckan Vilhelmina-Gällivare. Åren 1916-1918 köptes de privata järnvägarna mellan Sveg-Kristinehamn upp. Därigenom skulle Inlandsbanan få sin dåvarande sträckning Kristinehamn-Gällivare. Det tog Axel Granholm och hans armé av stadiga rallare 40 år av svett, kyla och oändlig möda att lägga den 931 km långa rälsen genom eländig terräng, massor av myrar och berg. Man räknade med att ha hela Inlandsbanan klar år 1924, men det blev inte så. Krig i Europa, brist på arbetskraft och en lång lågkonjunktur försenade arbetet. Först den 6 augusti 1937 kunde den ståtliga invigningen förrättas av kronprins Gustav Adolf. En minnessten är rest i Kåbdalis. Kostnaderna för Inlandsbanans färdigställande gick på 136 miljoner kronor. Själva byggandet kostade 110 miljoner kronor och resterande 26 miljoner gick åt till att köpa upp de privata banorna. Framtidstro Många människor har gått samman och kämpat för en gemensam sak. organisationer, kommuner och län har tillsammans arbetat för att bevara Inlandsbanan. En sak har man i alla fall lärt sig av striden kring Inlandsbanan, det lönar sig att samarbeta och slåss för något man tror på. Och det kan vara bra att veta inför framtidens utmaningar. Inlandsbanan, det sista stora projektet för Sveriges rallare. Foto: Jämtlands läns museum Besök gärna de två muséer som finns i anslutning till Inlandsbanan. Inlandsbanemuséet Vindelälvens Turistbyrå, Sorsele Tel: 0952-140 90 Rallarmuséet, Moskosel (4 mil norr om Arvidsjaur) Tel: 0960-303 69 |
|
 1894: Generalstabschefen väcker tanken om en landförbindelse mellan övre Norrland och Bohuslän. 1907: Riksdagen fattar beslut om första rälsläggningen Ulriksfors-Volgsjö (heter Vilhelmina i dag) 1910: Kravet på mer ström till Malmfälten hetsar fram bygge av sträckan Porjus-Gällivare. Förnödenheter bars i ryggsäck på spångade stigar från Gällivare, den första rälsen slogs ner på is. 1912: Klartecken för rälsläggning Sveg-Brunflo. 1916: SJ börjar köpa upp privata järnvägar mellan Kristinehamn och Sveg. Kristinehamn - Sjöändan från 1850 är en av Sveriges äldsta järnvägar. 1917: Byggstart från Vilhelmina och norrut. 1921: Rallarlagen norrifrån och söderifrån möts i Ytterhogdal norr om Sveg. 1936: Axel Granholm, generaldirektör och järnvägens största kraftkarl någonsin, slår i den sista rälsspiken i Kåbdalis. 1937: 6 augusti. Kronprins Gustav Adolf inviger banan genom att skriva sin namnteckning på en minnessten i Jokkmokk.  Ånghesten Anno 1920 |
Tel: 063-194400 • Fax: 063-194406 • e-post: info@inlandsbanan.se